Så som i himmelen
Såg Så som i himmelen för andra gången igår. Har inte sett den sen jag såg den på bio 2004. Jag tyckte den var bra då, och tyckte nästan att den var ännu bättre nu.
Kommer ihåg att filmen inte vann en enda guldbagge det året, vilket var spiken i kistan för mig. Det var då jag började bojkotta den svenska filmgalan, eftersom det var en skandal utan dess like enligt mig. Bästa film, bäst regi och bästa manus skulle filmen vunnit, men framförallt skulle den ha vunnit priset för bästa kvinnliga biroll till Helen Sjöholm. I sin långfilmsdebut blåser hon nämligen alla andra skådespelare ur vattnet med sin tolkning av den förtryckta Gabriella, som lever i ständig rädsla för sin alkoholiserade make som misshandlar henne jämt och ständigt. När hon framför "Gabriellas Sång" en bit in i filmen står det klart för mig att det är en av de bästa scener jag någonsin har sett, överhuvudtaget!
Så, har ni inte sett Kay Pollacks mästerverk, så gör det! Det är kontentan av detta blogginlägg :)
Kommer ihåg att filmen inte vann en enda guldbagge det året, vilket var spiken i kistan för mig. Det var då jag började bojkotta den svenska filmgalan, eftersom det var en skandal utan dess like enligt mig. Bästa film, bäst regi och bästa manus skulle filmen vunnit, men framförallt skulle den ha vunnit priset för bästa kvinnliga biroll till Helen Sjöholm. I sin långfilmsdebut blåser hon nämligen alla andra skådespelare ur vattnet med sin tolkning av den förtryckta Gabriella, som lever i ständig rädsla för sin alkoholiserade make som misshandlar henne jämt och ständigt. När hon framför "Gabriellas Sång" en bit in i filmen står det klart för mig att det är en av de bästa scener jag någonsin har sett, överhuvudtaget!
Så, har ni inte sett Kay Pollacks mästerverk, så gör det! Det är kontentan av detta blogginlägg :)
The power of The Boss
Dålig uppdateringsfrekvens av mig det senaste, men ska (återigen) försöka bättra mig..
Tänkte nu bjuda på en liten minirecension/reflektion över ett inköp jag gjorde idag :)
Bruce Springsteen har aldrig varit nån idol för mig, fram till för några år sedan, då jag verkligen fastnade för The Boss och E Street Band. Än har jag inte haft nöjet att se honom live, men nästa gång han kommer till Sverige (och räkna med att han kommer hit SNART) så kommer jag garanterat finnas långt fram i publiken.
Tänkte nu bjuda på en liten minirecension/reflektion över ett inköp jag gjorde idag :)
Bruce Springsteen har aldrig varit nån idol för mig, fram till för några år sedan, då jag verkligen fastnade för The Boss och E Street Band. Än har jag inte haft nöjet att se honom live, men nästa gång han kommer till Sverige (och räkna med att han kommer hit SNART) så kommer jag garanterat finnas långt fram i publiken.
Hur som helst skaffade jag idag Blu-Ray-skivan med hans konsert från Hyde Park i London förra sommaren. Och herrejävlar vilket drag det är i gubben fortfarande! Redan efter tre låtar börjar man se svettfläckarna bildas på hans skjorta, och efter drygt 50 minuter är den tidigare ljusgråa skjortan nästintill svart! Det visar att han fortfarande kan ge järnet, trots sina 60+ år :)
Konserten bjuder på samma publikflirtande som The Boss är känd för. Han ger sig ut i publikhavet, låter åskådarna vara med att bestämma nästa låt och allt annat som gör Springsteen till en äkta legend. Dessutom bjuds det på en låååång kavalkad av enbart hits i princip. Jag saknar The Wrestler, men det kan jag leva med, när allt annat är så klockrent! Go Bruce Go!!
Konserten bjuder på samma publikflirtande som The Boss är känd för. Han ger sig ut i publikhavet, låter åskådarna vara med att bestämma nästa låt och allt annat som gör Springsteen till en äkta legend. Dessutom bjuds det på en låååång kavalkad av enbart hits i princip. Jag saknar The Wrestler, men det kan jag leva med, när allt annat är så klockrent! Go Bruce Go!!
