Så som i himmelen
Såg Så som i himmelen för andra gången igår. Har inte sett den sen jag såg den på bio 2004. Jag tyckte den var bra då, och tyckte nästan att den var ännu bättre nu.
Kommer ihåg att filmen inte vann en enda guldbagge det året, vilket var spiken i kistan för mig. Det var då jag började bojkotta den svenska filmgalan, eftersom det var en skandal utan dess like enligt mig. Bästa film, bäst regi och bästa manus skulle filmen vunnit, men framförallt skulle den ha vunnit priset för bästa kvinnliga biroll till Helen Sjöholm. I sin långfilmsdebut blåser hon nämligen alla andra skådespelare ur vattnet med sin tolkning av den förtryckta Gabriella, som lever i ständig rädsla för sin alkoholiserade make som misshandlar henne jämt och ständigt. När hon framför "Gabriellas Sång" en bit in i filmen står det klart för mig att det är en av de bästa scener jag någonsin har sett, överhuvudtaget!
Så, har ni inte sett Kay Pollacks mästerverk, så gör det! Det är kontentan av detta blogginlägg :)
Kommer ihåg att filmen inte vann en enda guldbagge det året, vilket var spiken i kistan för mig. Det var då jag började bojkotta den svenska filmgalan, eftersom det var en skandal utan dess like enligt mig. Bästa film, bäst regi och bästa manus skulle filmen vunnit, men framförallt skulle den ha vunnit priset för bästa kvinnliga biroll till Helen Sjöholm. I sin långfilmsdebut blåser hon nämligen alla andra skådespelare ur vattnet med sin tolkning av den förtryckta Gabriella, som lever i ständig rädsla för sin alkoholiserade make som misshandlar henne jämt och ständigt. När hon framför "Gabriellas Sång" en bit in i filmen står det klart för mig att det är en av de bästa scener jag någonsin har sett, överhuvudtaget!
Så, har ni inte sett Kay Pollacks mästerverk, så gör det! Det är kontentan av detta blogginlägg :)
Kommentarer
Trackback
