Så som i himmelen

Såg Så som i himmelen för andra gången igår. Har inte sett den sen jag såg den på bio 2004. Jag tyckte den var bra då, och tyckte nästan att den var ännu bättre nu.

Kommer ihåg att filmen inte vann en enda guldbagge det året, vilket var spiken i kistan för mig. Det var då jag började bojkotta den svenska filmgalan, eftersom det var en skandal utan dess like enligt mig. Bästa film, bäst regi och bästa manus skulle filmen vunnit, men framförallt skulle den ha vunnit priset för bästa kvinnliga biroll till Helen Sjöholm. I sin långfilmsdebut blåser hon nämligen alla andra skådespelare ur vattnet med sin tolkning av den förtryckta Gabriella, som lever i ständig rädsla för sin alkoholiserade make som misshandlar henne jämt och ständigt. När hon framför "Gabriellas Sång" en bit in i filmen står det klart för mig att det är en av de bästa scener jag någonsin har sett, överhuvudtaget!

Så, har ni inte sett Kay Pollacks mästerverk, så gör det! Det är kontentan av detta blogginlägg :)

The power of The Boss

Dålig uppdateringsfrekvens av mig det senaste, men ska (återigen) försöka bättra mig..

Tänkte nu bjuda på en liten minirecension/reflektion över ett inköp jag gjorde idag :)

Bruce Springsteen har aldrig varit nån idol för mig, fram till för några år sedan, då jag verkligen fastnade för The Boss och E Street Band. Än har jag inte haft nöjet att se honom live, men nästa gång han kommer till Sverige (och räkna med att han kommer hit SNART) så kommer jag garanterat finnas långt fram i publiken.

Hur som helst skaffade jag idag Blu-Ray-skivan med hans konsert från Hyde Park i London förra sommaren. Och herrejävlar vilket drag det är i gubben fortfarande! Redan efter tre låtar börjar man se svettfläckarna bildas på hans skjorta, och efter drygt 50 minuter är den tidigare ljusgråa skjortan nästintill svart! Det visar att han fortfarande kan ge järnet, trots sina 60+ år :)

Konserten bjuder på samma publikflirtande som The Boss är känd för. Han ger sig ut i publikhavet, låter åskådarna vara med att bestämma nästa låt och allt annat som gör Springsteen till en äkta legend. Dessutom bjuds det på en låååång kavalkad av enbart hits i princip. Jag saknar The Wrestler, men det kan jag leva med, när allt annat är så klockrent! Go Bruce Go!!

Mycket på gång

Fick nyheten igår (tror jag) att Daniel Day-Lewis är klar för rollen som Moriarty i uppföljaren till Sherlock Holmes. Personligen kan jag inte tänka mig ett bättre val, då DDL är fantastisk i precis allt han gör! Har visserligen inte sett Nine, men det ska jag göra en vacker dag :P

Annars har det varit en lugn dag på redaktionen idag.. Hade sovmorgon så jag hann få en hel del skrivet på skoluppgiften på förmiddagen, vilket kändes bra :) Storyn är i princip färdigskriven (åtminstone för inlämningens skull, den kommer naturligtvis bli längre) och är på nästan sju sidor nu. Kommer säkert gå igenom den och lägga till lite innan det är dags för deadline. Går lite segare med skrivdagboken som också ska lämnas in. Men har hunnit småläsa lite kurslitteratur nu när det varit lugnt på jobbet. (men säg det inte till någon ;) )

Ska snart iväg och göra reportage i Stadsparken, där Wahlströms spelar. Vansinnigt vackert bandnamn, jag vet :D

Igår blev det lite Red Dead Redemption tillsammans med min partner in crime and violence, fröken Vanilla. Vi lyckades klara uppdragen som vi failade på sist och blev väldigt glada :) Fortsättning på våra westernäventyr kommer nog ske snart skulle jag tro!

Hann även köra lite Crysis idag. Inte så toksnyggt som alla säger, men det beror med största sannolikhet på att min dator, som ändå har rejält med kräm under huven, inte kan köra spelet på högsta inställningarna :P Höga systemkrav är okej, men för helvete, de behöver inte gå SÅ långt så att tre år efter release finns det fortfarande inte en dator som kan maxa det :P (Okej, jag vet att det FINNS såna datorer, men you get my point)

Nähäpp, dags att slita vidare på arbetet!

Tjohopp!

Skärpning!

Long time no see! Vet att jag inte uppdaterat på ett tag nu, men har faktiskt haft fullt upp med resor till Gotland, Smögen och annat, plus att jag har jobbat min första vecka för sommaren! Så cut me some slack!

Men nu är jag tillbaka i full kraft, redo att rapportera om spännande popkulturella händelser!
Först och främst vill jag uppmana er alla att läsa min recension av filmen Inception, som ni kan läsa HÄR, på Jnytt.se
Inte för att jag vill bli läst som recensent, utan för att jag vill att alla ska förstå hur fantastisk den här filmen är! Alla borde verkligen se den!

Annars har det varit ganska lugnt. Är mitt uppe i "Nemos Arv", av Clive Cussler, som jag tror kan vara den bästa boken om Dirk Pitt jag har läst hittills! Den hemska bilden av Matthew McConaughey som Pitt i filmatiseringen av "Sahara" börjar sakta men säkert lämna mitt medvetande, till min stora glädje :)

Har idag införskaffat The Sims 3 till min nya laptop, som jag tänkte göra en liten recension på längre fram, när jag hunnit spela det ordentligt. Blir inte lätt nu när man jobbar på dagarna och grejer, men det ska nog gå ändå :)

Nä, nu är det dags att packa och göra mig redo för hemfärd tillbaka till underbara Jönköping! :)

See ya when I see ya!

Tales of The dark knight, del 1

Jag gillar Batman. Väldigt mycket, till och med. Så pass mycket att jag har under det senaste året samlat på mig sju grafiska noveller (seriealbum, för den som vill) om just Batman. Fyra till är på väg och därför tänkte jag fylla lite utrymme här i bloggen genom att recensera samtliga! Inte på en gång, givetvis, men under en period i alla fall :)

Jag kommer att recensera dem utan någon speciell ordning, förutom de två första, vars handling hänger ihop väldigt mycket.

Vi kör igång direkt med Batman: The long halloween.
The long halloween är en så kallad "Year two story", alltså den utspelas i början av Batmans karriär, när han hunnit bygga upp ett galleri av motståndare, men ännu inte tagit sig an Dick Grayson som Robin. Detta är historien om The Holiday Killer, som mördar Gothams gangsterbossar under högtidsdagar så som jul, alla hjärtans dag, S:t Patricks Day, Mors dag och liknande. I jakten på mördarens identitet tvingas Batman springa gatulopp mot alla sina värsta fiender, som Jokern, Poison Ivy, Riddler, Catwoman och många andra.
Men utöver detta är det också berättelsen om hur Harvey Dent blev Two-Face. Det är detta som är den verkliga behållningen med handlingen, då det är en riktigt tragisk berättelse om en man som ville göra väl, men som blev nedbruten av systemet och till slut blev en del av den brottslighet han försökte bekämpa. Men till skillnad från filmen The Dark Knight så dör inte Dent/Two-Face i slutet och på så sätt slösas bort! (Two-Face är enligt mig serietidningsvärldens bästa skurk någonsin och jag blev måttligt irriterad när Christopher Nolan tog död på honom i sin film)

Boken är skriven av Jeph Loeb och tecknad av Tim Sale och är den hittills bästa jag har läst om Batman. Handlingen är tät och spännande och det är verkligen ett klassiskt deckarmysterium att lista ut vem The Holiday Killer är. Bered er på en överraskning, så mycket kan jag säga ;)
Men det är som sagt Harvey Dents historia som berör mest. Den är helt enkelt genialiskt skriven och väldigt gripande.
Tillsammans med fantastiska bilder av Tim Sale är detta som sagt den bästa graphic novel jag har läst. Men den blir faktiskt ännu bättre om man läser uppföljaren, Dark Victory också. Dessa två historier hänger samman då Dark Victory är en ren uppföljare till The Long Halloween.




I Dark Victory presenteras Dick Grayson i handlingen och Batman tvingas återigen göra upp med en stor mängd av sina fiender då det verkar som om The Holiday Killer har återvänt till Gotham City. Tillsammans med Jim Gordon jobbar Batman för att lösa ännu ett mysterium, samtidigt som Two-Face har sina egna planer...

Eftersom handligen är så viktig i båda delarna så vill jag inte spoila allt för mycket. Jag kan dock rekommendera alla att läsa dessa två historier, helst i sträck då de verkligen är helt suveräna :) Men ska du bara välja en av dem så är det naturligtvis The Long Halloween som gäller!

Betyg:

The Long Halloween: 10 av 10
Dark Victory: 8 av 10

Totalbetyg: 9 av 10 (säger kanske sig självt :P )


Livet som lönnmördare

Det tog ett litet tag. Lite mer än ett halvår närmare bestämt. Men nu har jag ÄNTLIGEN satt mig ner ordentligt med Assassin's Creed 2.

Och jag ÄLSKAR det! :)

Första spelet var bra, men lite enformigt. I slutet stressade jag nästan igenom det för att bli klar. Men känslan av att vara en supercool lönnmördare var svårslagen :) Plus att spelet slutade med en nästan plågsam cliffhanger, så man ville veta DIREKT vad som skulle hända..

Tvåan tar i vilket fall vid direkt där ettan slutade, och efter lite grejer som jag inte vill spoila så hamnar man i 1400-talets Italien istället för i det heliga landet, som i ettan.

Har spelat i kanske 6-7 timmar nu, och än ser jag inga tecken på upprepning eller enformighet! Tvärtom känner man sig om möjligt ÄNNU coolare som Ezio än man gjorde som Altaïr i första spelet. Italien är ett grymt ställe för spel och jag rusar runt och lönnmördar, plundrar gondoler och klättrar på fasader som aldrig förr!

För er som inte spelat det, så kan jag verkligen rekommendera att ni gör det! :) En lite mer utförlig recension kan komma när jag klarat spelet :)

En liten topplista

Igår insåg jag en sak. Det finns MÅNGA underskattade filmer! Jag såg en av dem igår, och tänkte därför bjuda på en liten topplista, en topp 5 underskattade filmer! Vi kör igång direkt! (Tänk på att de inte ligger i någon speciell rangordning dock :P )

1. Savannens härskare (The ghost and the darkness)
Schysst äventyrsfilm med Val Kilmer och Michael Douglas, som jagar två människoätande lejon i Afrika i början av 1900-talet. När jag såg den som liten så tyckte jag att den var ruskigt otäck, när lejonen attackerar järnvägsbygget ute på afrikanska savannen. Den var lite som Hajen, fast med lejon... på savannen... utan vatten.. Hursomhelst, en helt okej film som jag tror många har missat.


2. Last chance Harvey
Släpptes för bara något år sedan, utan att göra något ljud av sig överhuvudtaget. Men det är en fin liten film om att man aldrig är för gammal för att hitta kärleken och att livet är för kort för att slösa bort. Dustin Hoffman och Emma Thompson storspelar i sina roller, men det är London som är den verkliga huvudrollen, med sina underbara miljöer. Se den, om ni inte har sett den!

3. A bridge too far
Ingen underskattad film på så sätt, men ändå ganska bortglömd, tror jag. Vilket är lite konstigt, då detta mastodont-epos från 1977 innehåller skådisar som Sean Connery, Michael Caine, Robert Redford, Gene Hackman, Anthony Hopkins, James Caan, Liv Ullman, Laurence Olivier och Elliot Gould, för att nämna några. Även en kille som heter Colin Farrell, men som inte är DEN Colin Farrell. En av de största och pampigaste filmerna som gjorts om andra världskriget som man inte får missa!

4. Hoodwinked
"Sanningen om Rödluvan", som den heter på svenska, är en vansinnigt underhållande historia som berättar historien om Rödluvan på ett ganska annorlunda sätt. Luvan, vargen, mormor och skogshuggaren är alla fast i en polisutredning där de själva får berätta deras sida av vad som hänt. Halvbra datoranimering vägs upp av störtskön humor och klockrena röstskådisar! :)

5. Nick & Norah's infinite playlist
Ärligt talat så hade jag inte sett den här filmen förrän igår (tisdag 29/6). Jag hade hört lite grann om den, men inget speciellt, så jag blev extremt positivt överraskad måste jag säga! Filmen handlar om Nick och Norah, som möts av en slump under en natt i New York där de båda är på jakt efter en hemlig spelning med deras favoritband. Michael Cera och Kat Dennings är helt fantastiska i huvudrollerna och detta är faktiskt en av de mest romantiska filmer jag någonsin har sett. Men den är romantisk utan att den blir sötsliskig eller töntig. Helt enkelt en sjukt bra film som alla borde se! :D

A epic of epic epicness

Som den film- och spelnörd jag är så har jag länge drömt om en "produkt" som är det bästa av dessa två världar.
Nu tror jag att jag har hittat den! För ett par månader sen hittade jag en trailer på Apple Trailers. En ny film med Michael Cera, ni vet, den blyge, tafatte snubben från Supersugen och Youth in Revolt. Jag tänkte "visst, det kanske kan vara okej", så jag kollade in trailern. Vad jag såg blew my f*cking mind och hypemätaren steg från ingenting rakt upp i atmosfären, vidare ut i världsrymden och landade någonstans i Andromedagalaxen!

För det första så är filmen, vars namn är "Scott Pilgrim vs. The World", baserad på en tecknad serie som jag aldrig hört talas om, men som jag nu börjat läsa. (Och jag kan säga att den är AWESOME!!!) Men det allra bästa är att filmens regissör är Edgar Wright! Mannen som givit oss komiska mästerverk (ja, det tycker jag faktiskt) som Shaun of the dead och Hot Fuzz!

Jag behöver egentligen inte säga mer, för ord kan inte beskriva hur Epic den här filmen förhoppningsvis kommer bli! Jag ber till Gudarna att den får biopremiär i Sverige, för då tror jag att jag har årets bästa bioupplevelse att vänta!
Men jag låter trailern tala för sig själv:


More than meets the eye?

I morgon släpps spelet Transformers: War for Cybertron, till PS3 och Xbox 360. Jag har länge varit lite nyfiken på spelet och funderat på om det kan leverera en bra Transformers-upplevelse, eller om det ska faila monumentalt, precis som film nr 2 samt spelen baserade på både första och andra filmen.

War for Cybertron utspelas typ ett par miljoner år innan första säsongen av den tecknade serien från 80-talet, då Autoboterna och Decepticonerna har fullt upp med ett inbördeskrig på sin hemplanet Cybertron. Handlingen berättar om hur Optimus blev en Prime, hur Starscream gick från Autobot till att bli Megatrons högra hand med mera. Jag kan inte gå in mer på detaljer eftersom jag helt enkelt inte spelat spelet än :P

Det bjuds i alla fall på högoktanig action i tredjeperson där man som Autobot eller Decepticon kan förvandla sig från robot till fordon och tillbaka igen när man helst önskar. Av de första recensionerna att döma lyckas spelet fånga Transformerskänslan, riktigt bra till och med! IGN ger spelet 9.0 av 10, 1UP.com sätter B+ och på Metacritic ligger spelet redan på 84 %. Inte illa pinkat, med andra ord.

Jag kommer med största säkerhet plocka upp spelet någon gång, men när det blir vet jag dock inte.. Det ska tydligen innehålla supersweet multiplayer också, vilket är ett plus :)

Första trailern kan ni se här:



Massor av sprängda rymdkryp

Så var äventyret avklarat.. Runt kl 02:00 natten till idag, fter veckors slit och kämpande så besegrades den sista Akriden i Lost Planet 2! Jag och min kollega Vanilla (Emma Ahlberg) har skjutit, sprängt, mosat, krossat och totaldödat fler utomjordiska monster än jag ens vill försöka räkna.

Trots problem med de större bossarna (t.ex den GIGANTISKA jätteormen som försökte äta upp vårt tåg mitt ute i öknen), samt en del dåliga AI-partners (Wild Rythm, I'm looking at you!) så lyckades vi klara ut hela kampanjen. Det måste ha tagit drygt 15 timmar tror jag, om inte mer, eftersom vi igår spelade inte mindre än fem timmar!
Visst, man har dött ett par gånger p.g.a blivit avkastad från höga avsatser och andra PAB-deaths.. Men det har ändå vart en underhållande resa :) Dock tror jag inte det hade varit lika roligt att spela själv, då co-op tillförde mycket till upplevelsen. Dock KUNDE kontrollerna vara bättre och det borde vara smidigare att hoppa in och ur online-spel.. Annars är spelet snyggt och fullt av action och aliens att skjuta, vilket är toppen! :) Detta kan ses som en liten minirecension nästan, och i så all så ger jag Lost Planet 2 följande betyg:

7 av 10!


Detta är ett litet klipp på hur co-op i Lost Planet 2 kan se ut! Enjoy!

Nu är LP2 är avklarat väntar snart Red Dead Redemption i multiplayer istället :) DET kommer bli en av årets bästa spelupplevelser tror jag! Givetvis tillsammans med min teammate Vanilla :)

P.S. Måste även tacka våra AI-partners som faktiskt SKÖTTE sig under spelets gång! Kudos till Chang och framförallt till Dev Dev, som var kung! :D

Ghost writer

Då var det dags igen. Jag har skapat en ny blogg. Jag tror det är min tredje, eller kanske fjärde i ordningen. Denna gången har jag tänkt att driva en lite smalare blogg än tidigare, det ska nämligen handla om popkultur i allmänhet, och om filmer och spel i synnerhet :) Två stora intressen från min sida, som jag mer än gärna pratar och skriver om.

Jag hoppas också kunna fixa fram en något snyggare design på bloggen, så om någon är villig att hjälpa mig så vore det mycket vänligt :)

Men men, vi kör igång direkt tycker jag! Idag såg jag Roman Polanskis senaste film, The Ghost Writer. Så jag tänkte låta mitt första inlägg bli en recension av denna film.



The ghost writer är en politisk thriller i ordets sanna bemärkelse. Det hela börjar med att en namnlös spökskrivare (Ewan McGregor) blir anlitad för att skriva memoarerna för Storbritanniens förre premiärminister Adam Lang (Pierce Brosnan). Detta efter att Langs förre spökskrivare och gode vän dött i en drunkningsolycka under mystiska omständigheter ett par veckor tidigare. Spöket anländer till huset på USA:s östkust där Lang befinner sig tillsammans med sin stab och sin hustru.
Nästan direkt efter att spöket anlänt uppdagas en potentiell skandal i medierna, att Lang under sin tid vid makten utlämnat fångar från mellanöstern till CIA, där de ska ha torterats och även mördats. Samtidigt börjar Spöket misstänka att hans föregångares död kanske inte var en olyckshändelse trots allt...

Eftersom att The ghost writer är just en thriller, där inget är som det först verkar vara, så vore det rent ut sagt elakt av mig att avslöja mer av handlingen. Jag kan dock säga att den bjuder på flera oväntade vändningar i intrigen, som INTE känns krystade, som i många liknande filmer. Polanski håller spänningen vid liv genom hela filmen och man vet aldrig vad som ska hända. Detta tack vare ett par fullkomligt lysande skådespelarinsatser.

Ewan McGregor gör en av sin karriärs bästa tolkningar som spökskrivaren som finner sig på alltför djupt vatten för sitt eget bästa. McGregor ger sin namnlöse karaktär en personlighet som verkligen utstrålar panik och rädsla, men också mod när han upptäcker sanningen. Även Pierce Brosnan, som jag i vanliga fall tycker är ganska stel, gör en ruskigt bra prestation som före detta premiärministern Adam Lang. Det är en ganska liten roll, men naturligtvis extremt viktig. Det är en man som kämpat länge mot motgångar men som till slut börjar ge efter för alla anklagelser och kritik som riktas mot honom. De två kvinnorollerna, som Langs hustru och hans assistent görs av Olivia Williams respektive Kim Cattrall. Båda gör även de mycket bra ifrån sig. Men det är i slutändan Ewan McGregors film. Han är med i näst intill varenda scen och han stjäl varenda en. Sen tycker jag det är kul att se Jim Belushi i en seriös roll, till skillnad från alla komedier han har gjort. Han är visserligen bara med i en enda scen, men det är alltid något.

Överlag så är The ghost writer en tät, spännande och oerhört välgjord thriller som håller ett stenhårt grepp från första minut till sista. Den suggestiva musiken gör också sitt för att hålla stämningen tät som dimma. Det enda jag har att klaga på är att SF valt ut filmen i sin "smultronstället"-kampanj, vilket gör att den inte visas på speciellt många ställen och inte speciellt många visningar. Detta är en film som förtjänar en betydligt större publik än vad den har fått, och det är enligt mig en av Polanskis bästa filmer. Betyget blir därför:

8 av 10!


Sådär, det var första recensionen. Det kommer att följa fler snart, med både gamla och nya filmer, gamla och nya spel... Så håll utkik! ;)

Until next time!

Välkommen till min nya blogg!


Om

Min profilbild

Popeye/David

Här skriver jag av mig om diverse popkulturella fenomen. Främst kommer det att handla om film och spel, men mycket annat kan också smyga sig in :)

RSS 2.0